Hur funkar egentligen växthuseffekten?

Ända sen jag fick höra talas om den någon gång i grundskolan har jag fått mig till livs mer eller mindre luddiga förklaringar av växthuseffekten, som "atmosfären fungerar som ett täcke som stänger in värme, precis som i ett växthus" och liknande. Jag minns att jag gjorde något halvhjärtat försök att förstå, men jag fick inte ihop det: om atmosfären bara släpper igenom en del av all energi som kommer från solen, kommer det alltid att vara mindre kvar under "filten" än utan filt.

Växthus i St Petersburgs botaniska trädgård (Wikipedia commons)

Det var alltså något lurt med dessa halvförklaringar. Hur är det då? Jo, den saknade pusselbiten är att det rör sig om strålning av olika våglängd, och att atmosfären släpper igenom olika mycket av dessa. Synligt ljus kommer in från solen, och för detta är atmosfären nästan genomskinlig. Energin tas upp av marken som värms upp. Den värmen strålar sedan ut igen med helt andra våglängder, och för dessa är atmosfären inte genomskinlig. En lite mer komplett utläggning med utmärkta diagram finns här.

Analogin kommer alltså från växthus, men det är inte är tack vare ovanstående "växthuseffekt" som växthus fungerar! Det har man kollat genom att göra växthus med väggar av bergsalt, som är genomskinligt både för synligt ljus och värmestrålning. Det värmdes upp ungefär lika mycket ett växthus av glas. Växthus fungerar istället huvudsakligen genom att det förhindrar att luften inuti det slipper ut: luften utanför växthuset blåser bort eller stiger till väders, men den inuti växthuset hålls kvar. Det är förstås samma anledning till att det kan bli ruskigt varmt i parkerade bilar.