Är det vi som påverkar klimatet? - Del 3

Del ett handlade om argumenten för att det pågår en global uppvärmning orsakad av människan. Del två tog upp modeller och prognoser. Den här delen handlar om kunskapsläget.

Forskarna är överens

Bland aktiva inom fältet klimatforskning verkar det vara ytterst få som ifrågasätter AGU (Antropogen Global Uppvärmning). En studie om detta finns här. Den har nu drygt tio år på nacken och om det fanns någon osäkerhet då (vilket studien inte visade på) så har den snarare blivit mindre än större sedan dess. Det man nu debatterar är helt klart detaljer, i stil med "hur påverkar storleken på iskristaller i cirrusmoln reflektionen av kortvågig strålning?".

Jag har noterat att de som kraftigt motsätter sig påståenden om AGU nästan alltid faller inom någon (oftast flera) av följande grupper:

• de är inte klimatforskare (även om de kan vilja framställa sig som det)

• de saknar akademisk bakgrund

• de företräder någon organisation som har ekonomiska intressen som står på spel (oljebolag och liknande)

Det betyder inte att de därmed nödvändigtvis har fel, men dessa faktorer talar inte precis till deras saks fördel.

Skeptikernas motargument

För varje belägg för AGU finns det en hel drös med motargument från klimatskeptiker (som de som avfärdar AGU brukar kallas), och dessa förtjänar givetvis att tas på allvar och värderas, men jag måste säga att kvaliteten på resonemangen hos dessa generellt är låg, t.ex. variationer av "hur kan det vara global uppvärmning, det är ju svinkallt i Långtbortistan". Några har dock tänkt till och kommit med relevanta invändningar mot forskningsresultaten. Själv misstänker jag att dessa mer genomtänkta motargument ursprungligen kommer från forskarna själva.

Jag försöker själv att vara skeptisk. När man har en åsikt om något eller håller på att forma sig en, är det lätt hänt att man ensidigt tar till sig information som stärker den uppfattning man redan har. Därför har jag ansträngt mig för att läsa på från båda sidor i den här frågan.

Falskt Alarm

Bland det mer ambitiösa från kritikhållet jag funnit, som dessutom är på svenska, är Gösta Petterssons bok Falskt Alarm (finns på http://www.falskt-alarm.se/ för den som känner sig manad). Han är förhållandevis insatt (åtminstone mer än vad jag var innan jag skrev den här texten), professor i biokemi men numera pensionerad. Han verkar mest förbittrad på FN:s klimatpanel IPCC och Al Gore och hans film En obekväm sanning ("An inconvenient truth") som han anser vida överdriver klimathotet, men boken handlar ändå i stor utsträckning om att motbevisa AGU. För de resonemang jag inte enkelt kunnat avfärda har jag följt upp källor och läst på mer tills jag känt mig förvissad om hur det ligger till. Inget av de invändningar eller påståenden han tar upp (och det är många) kan vid närmare påseende rubba helhetsbilden av AGU. Jag tänker inte gå igenom alla här, men kan säga att mycket lutar sig mot tveksamma källor från den akademiska världens utkant, bl.a. en forskare som även förnekat hälsoriskerna med passiv rökning. Vidare skulle han må bra av att hålla sig till publikationer som genomgått referatgranskning, vilket det är förvånande att man ska behöva påminna en professor om. Ytterligare problem är medveten eller omedveten selektion av data som gynnar hans framställning, exempelvis har han grävt fram just den mätstation i Stilla havet som inte visat på någon höjning av havsnivån och låtsas inte om alla de andra. Slutligen har en hel del av innehållet karaktären av halmdockeargument, d.v.s han målar först upp en nidbild av vad forskningen ska ha sagt (baserat på gamla resultat eller uttalanden av enskilda), och slår hål på denna, istället för att bemöta vad man faktiskt har kommit fram till.

Annat som den klimatskeptiska sidan åstadkommit är filmer som The Great Global Warming Swindle som sågats grundligt.

Tvivel är vår produkt

Det mesta från skeptikersidan är verkligen föga skarpsinnigt, och det dominerande intrycket är brist på koherens. Det finns ingen enhetlig teori som alternativ, utan endast ett lapptäcke av många försök till invändningar. Blir de överbevisade på en punkt (eller inte ens då, för då hade det varit tyst vid det här laget) letar de upp en ny. Kommer det en ny forskningsrapport som justerar eller skiljer sig från tidigare resultat är de snabba att peka finger och hävda att forskningen inte har en aning om vad den håller på med.

För övrigt vänder man sig inte till forskningen utan är inriktad mot att så tvivel hos allmänheten. Man lyckas ganska bra: i USA tror bara hälften på AGU. Nästan två tredjedelar uppger sig dock uppleva global uppvärmning som ett hot. Jag vet inte vad det säger om det landet. I Sverige är siffrorna enligt samma undersökning 64 resp. 56 procent. I Kina är siffrorna 58 och 21, något förvånande i en nation där 670 000 människor dör av luftföroreningar varje år.

I wikipediaartikeln med undersökningen finns det en referens till en nyare studie, dock med lite andra formuleringar på frågorna. Där är siffrorna för USA liknande men för Kina totalt annorlunda: nu är det 93% som säger att det är vi som ligger bakom, men samtidigt svarar 51% ja på frågan om det beror på naturliga orsaker. Jag vet inte om det är undersökningen eller respondenterna det är fel på, men det ser ut som tvättäkta orwellskt doublethink.

Oavsett vilket förefaller det vara en dramatisk skillnad på vad allmänheten tror och vad de som ägnar sina liv och karriärer åt att studera det här anser. Alltså har vi ett informationsproblem här.

Är det inte skönt då om det blir lite varmare?

Om skeptikern får slut på argument byter denne ofta taktik och kör antingen en variant av ovanstående rubrik eller något på temat "det har varit mycket varmare förut i jordens historia". Det senare är naturligtvis helt sant. T ex när jorden först bildades var den ett hav av bubblande lava. Men även om man ser tillbaka på epoker när liv frodats har det varit varmare än nu. Det är inte heller svårt att föreställa sig fördelar med att det skulle bli lite varmare.

Problemet med båda dessa argument (som ju inte längre handlar om AGU utan dess konsekvenser) är att de ekosystem som finns idag är noga anpassade till rådande förhållanden. Naturliga variationer i klimatet brukar ske betydligt långsammare än de nu gör, och i de fall de inte gjort det (som vid asteroidnedslag) har det resulterat i massutdöenden. Det är fullt möjligt att vi är på väg att orsaka ett nytt sådant, inte bara genom utsläppen av växthusgaser utan även genom alla de andra sätt vi stressar biosfären. Vi har dålig kunskap om och ingen erfarenhet av konsekvenserna av vad vi dragit igång.

Vetenskapens inneboende självkritik

En viktig egenskap hos forskningen som kanske inte alltid framgår är att den är mycket självkritisk. En enskild forskare kan ha sina favoritteorier som denne försvarar bortom den punkt det längre är rationellt, men forskarkåren som helhet är mycket skeptisk till nya resultat och är djupt konservativ, och det ska den vara. Den som kommer med nya påståenden måste ha tydliga belägg för dessa, och ju mer extraordinära påståendena är, desto mer extraordinära är kraven på beläggen. Vidare måste metoder och antaganden klart framgå, så att arbetet kan kontrolleras, granskas och reproduceras av andra. Arbeten som inte uppfyller dessa krav ratas snabbt och blir inte publicerade (systemet kallas referatgranskning eller peer-review).

Som bekant kan teorier aldrig bevisas, bara motbevisas, men ju längre tid en teori motstått alla försök till vederläggning, desto mer trovärdig blir den. Som exemplet med rökning: i de allra första studierna var kanske hälsoeffekterna inte så tydliga, det kanske till och med kom studier som inte visade på några negativa effekter, men ju fler studier som gjordes och ju bättre dessa blev, desto tydligare har det framkommit vilka riskerna är och hur stora de är, och idag är det inte längre något tvivel om att rökning kraftigt ökar risken för en mängd sjukdomar. På samma sätt ligger det till med AGU. Det är också därför jag föredrar ordet belägg (ungefär motsvarande "evidence") framför bevis (proof) som kan vara missledande om man tror att det är bevis av samma kaliber som matematiska bevis.

Forskningens roll

Forskningen har egentligen inte någon åsikt gällande klimatfrågan, det är inte dess uppgift. Forskning kartlägger endast samband och lägger fram resultat. Skeptikerna säger naturligtvis att forskarna har vinning av att slå på stora larmtrumman för att bli uppmärksammade, publicerade och få mer anslag till vidare forskning. Det är förstås en svårfrånkomlig aspekt av situationen att det förhåller sig så, och i något enskilt fall är det säkert sant. Men på det hela taget skulle jag snarare säga att forskarna genomgående varit mycket försiktiga i sina uttalanden och verkligen inte överdrivit konsekvenserna av vad de kommit fram till. Snarare att man varit väl försiktiga och på senare tid har det höjts självkritiska röster inom forskarsamhället att man tidigare och kraftigare borde ha markerat hur illa läget egentligen är.

Mer läsning

www.realclimate.org Blogg driven av ett flertal klimatforskare där forskningsläget presenteras på ett lättillgängligt sätt.

http://www.skepticalscience.com - Getting skeptical about global warming skepticism. Här finns samlat alla skeptikerargument med vetenskapens svar på dessa.

TED-talk av Gavin Schmidt, klimatmodellerare och chef för Goddard Institute for Space Studies på NASA, ger en introduktion till klimatmodeller.

Är det vi som påverkar klimatet? - Del 2

Ingenstans i del ett gjorde jag någon referens till klimatmodeller. Det finns alltså övertygande argument för AGU även utan dessa. Men ska man säga något kvantitativt om vad som är att vänta, behöver man dem.

Klimatmodeller

Klimatmodeller finns från mycket enkla till numera enormt komplexa. I grunden bygger de mer avancerade på flödesekvationer där atmosfären och haven delas upp i ett tredimensionellt rutmönster. Modellen har successivt byggts ut och förfinats, i takt med ökad förståelse och tillgänglig datorkraft, så de tar med i beräkningen inverkan av allt fler saker: solcykler, land, hav, moln, aerosoler, nederbörd, havsis, växtlighet, kretslopp, vulkaner, floder o.s.v. Med dessa modeller gör man sedan prognoser över hur klimatet kan väntas bli i framtiden, utifrån vad vi vet om systemet och vår nuvarande och förväntade inverkan på det.

Verifiering av modellerna

Hur kan vi då veta om vi törs lita på resultaten av dessa modeller, utan att behöva vänta och se om prognoserna stämde? Ett sätt är att se hur de modellerar effekterna av saker som redan inträffat, t.ex. utbrottet på Pinatubo 1991. Utsätter man modellerna för samma "störning" överensstämmer simuleringen väl med vad som hände på riktigt: en lätt avkylning av jorden som varade i ungefär två år. Men man kan också låta modellerna simulera klimatet under hela 1900-talet:

a) Simulering gjord endast med naturlig inverkan b) Simulering endast med mänsklig inverkan c) Simulering med både naturlig och mänsklig inverkan. Källa IPCC

Framför allt under de senaste årtiondena blir skillnaden mellan modellen och verkligheten stor, om inte antropogena effekter tas med. Gör man det stämmer det mycket bra. Detta stärker ytterligare argumentationen för AGU och är även ett bra kvitto på modellernas tillförlitlighet. Därför finns det stor anledning att studera prognoser framtagna med klimatmodeller. Vad säger då dessa prognoser?

Klimatprognos: hett om öronen

Prognoserna är uppdelade i olika scenarier (Representative Concentration Pathways) beroende på hur mycket växthusgaser vi släpper ut. Här är den färskaste, från den digra luntan IPCC Assessment Report 5 från 2014.

Förändring i global yttemperatur enligt RCP2.6 (blått) och RCP8.5 (rött) med felmarginaler i ljusare färg. (Från IPCC AR5)

RCP2.6 svarar mot mycket kraftig reduktion av utsläpp, RCP8.5 är höga utsläpp utan specifika åtgärder ("business as usual"). Än så länge är det den vi följer.

Det finns en del okända faktorer som ger en osäkerhet i prognoserna, som styrkan hos vissa återkopplingseffekter. Modellerna gör konservativa antaganden om styrkan på dessa återkopplingar för att inte överdriva resultaten. Ett exempel vi redan sett på detta är att avsmältningen i Arktis gått fortare än alla modeller förutsett.

Arktis smälter snabbare än alla modeller förutspått (från Copenhagen Diagnosis)

Tvågradersmålet

Två graders höjning över förindustriell nivå anses som gränsen för vad som kommer vara hanterbart. Notera att nollnivån i figuren är medeltemperaturen för spannet 1986 - 2005. Man behöver alltså lägga på ungefär en halv grad för att få hela den ökning vi orsakat. Vi är redan halvvägs dit och kommer att ha passerat två grader någonstans kring 2040, och då ska man komma ihåg att alla effekter av det vi redan släppt ut inte realiserats än (punkt 4 i argumentationskedjan i del 1).

För att klara två grader krävs drastiska åtgärder genast, och för varje år vi väntar kommer det krävas ännu mer.

Minskning i utsläpp som krävs för att klara tvågradersmålet. Den här bilden är från 2009, och vi befinner oss nu ovanför den röda kurvan: 2013 var utsläppen 35,3 Gt (Källa: German advisory council on global change)

Lokala effekter

Två grader kan låta lite, men det är global medeltemperatur som avses, och uppvärmningen blir inte alls jämnt fördelad. Över land kommer det bli betydligt mer, och vid polerna, i synnerhet den norra, ännu mycket mer. I vissa områden kommer det betyda skillnaden mellan skog och öken eller mellan trist gråväder och störtfloder. Generellt verkar uppvärmningen som en förstärkning: torra områden blir torrare och blöta blir ännu blötare. Förekomsten av extrema väderfenomen förväntas öka.

Vissa anser att även två grader är för mycket. Det finns tecken på att det kan krävas mindre än så för att destabilsera istäckena på Grönland och västra Antarktis, och om de skulle halka ner i havet har vi femton meter högre havsnivå att hantera. Enligt alla nuvarande modeller skulle en sådan avsmältning ta hundratals år, men som vi sett tenderar modellerna att underskatta ickelinjära effekter, och förståelsen för hur sånt här sker är begränsad - ingen har sett det hända.

Växthuseffekten på andra planeter

Mars har en tunn atmosfär, bara en hundradel av jordens. Ändå värmer den 5 grader. Den består nämligen nästan enbart av koldioxid.

Venus ligger närmre solen, och gör man motsvarande strålningsbalansberäkning för Venus som för jorden kommer man fram till att det borde vara behagliga 28 grader där. I själva verket är det 460 grader. Vad beror det på? Koldioxid, visar det sig. Venus har en mycket tjock atmosfär som består till 96% av koldioxid. Den totala mängden kol som finns på Venus är inte större än den som finns på jorden, skillnaden är att på Venus finns nästan allt i atmosfären.

Förmodligen var Venus ursprungligen inte alls var så varm och planeten kan ha haft en global ocean. När den unga solen växte i ljusstyrka, blev det tillräckligt varmt för att avdunsta så mycket vattenånga att en feedback startade som gjorde att hela oceanen kokade bort. Nu finns inte ens vattnet kvar i atmosfären utan har försvunnit ut i rymden. Ett misstänkt spår är den höga förhållandet mellan deuterium (tungt väte) och vanligt väte, som skulle förklaras av att det från början funnits mycket vatten.

Venus är alltså ett exempel där den global uppvärmningen fullständigt skenat iväg, och det pågår nu forskning för att bedöma om något sådant skulle kunna hända på jorden.


Del tre handlar om kunskapsläget: är forskarna överens om detta och finns det skäl att ifrågasätta dem?

Är det vi som påverkar klimatet? - Del 1

Jag har länge tänkt att jag på allvar ska sätta mig in i frågan om global uppvärmning och dess orsaker. Nu har jag gjort det. Det här inlägget blev långt, så jag har delat upp det i tre delar: en del om "bevisen", en om konsekvenserna och en del om kritikersidan.

Det har blivit varmare

Att det blivit varmare på jorden sedan 1900-talets början är okontroversiellt: det har man helt enkelt under årens lopp mätt med termometrar världen över, och även om de var lite mindre noggranna förr är osäkerheten i mätningarna mycket mindre än förändringen.

Jordens medeltemperatur sedan 1880. Källa: NASA GISS

Frågan gäller istället vad som orsakat detta: beror det på naturliga variationer, är det människans verksamheter som åstadkommit detta, eller är det en kombination?

Argumentationskedja för AGU (Antropogen Global Uppvärmning)

Klimatforskningen har kommit fram till att det är mänskliga aktiviteter som ligger bakom. Här följer det grundläggande resonemanget.

1. Det finns en naturlig växthuseffekt

Man känner till solens totala instrålning på jorden och hur hög temperatur den räcker till, och då kan man ganska lätt räkna ut att temperaturen på marknivå är ungefär 33 grader högre än så. Värmen från jordens inre är försumbar i sammanhanget, så tydligen är det något i atmosfären som håller kvar värme.
 
Detta är den naturliga växthuseffekten, och den är ett oomstritt faktum.

2. Den naturliga växthuseffekten beror på växthusgaser som koldioxid

Atmosfären består till 99% av kväve, syre och argon. Den sista procenten är vattenånga, koldioxid, metan och diverse spårämnen. Nu är det så att kväve, syre och argon är genomskinliga för värmestrålning, och därför inte kan ge någon växthuseffekt. Alltså kommer den från gaserna i den sista procenten, som därför kallas växthusgaser.

Man kan med satelliter mäta hur mycket strålning som absorberas i olika våglängder av de olika gaserna. Varje gas har ett eget "fingeravtryck" i form av sitt absorptionsspektrum och därmed kan man räkna ut hur mycket varje gas bidrar med.

Man kan få ett hum om de olika bidragens relativa storlek genom att titta på spektrumet, men det hela kompliceras av ett antal saker: absorptionslinjer från olika ämnen överlappar varandra, atmosfärens sammansättning varierar kraftigt med höjden och absorptionen kan "mättas" i olika våglängder. Därför duger det inte att bara jämföra areorna i spektrumet.

Gör man en noggrann studie kommer man fram till att vattenånga står för runt 50%, moln för 25%, koldioxid för 20% och ozon, metan, dikväveoxid, partiklar och CFC-gaser för resterande 5%.

En utredning om överlappningen finns här och en artikel om jordens energibudget finns här.

3. Halten av växthusgaser i atmosfären har ökat kraftigt sedan vi började elda med fossila bränslen

Sedan 1958 finns ruskigt noggranna mätningar av atmosfärens koldioxidhalt från Mauna Loa på Hawaii, den s.k. Keelingkurvan. Det är en bra plats att mäta på eftersom den ligger mycket långt från större fabriker och andra lokala koldioxidkällor. Skeptiker brukar påpeka att Mauna Loa är en vulkan och därmed kan pysa ut koldioxid. Givetvis har man tänkt på detta och det hade i så fall synts som oregelbundheter i resultaten. Det finns dessutom gott om andra mätstationer som visar exakt samma trend. Så resultatet är bergsäkert: koldioxidhalten i atmosfären går stadigt upp och har nyligen passerat 400 miljondelar.

Keelingkurvan från Mauna Loa, Hawaii

Man tror att innan industriella revolutionen låg halten kring 280 ppm genom rekonstruktion bakåt med andra metoder.

Kan vi vara säkra på att det är vi som ligger bakom ökningen? Huvudresonemanget bygger på hur kvoten av isotopsammansättningen ändrats: kol finns i olika isotoper (atomer med olika antal neutroner). C12 har 6 neutroner och C13 har 7. Växter har en lägre kvot C13/C12 än atmosfären. Om stigande koldioxidhalter kommer från fossila bränsen, så borde C13/C12 falla. Det är också vad som observerats, och det korrelerar med de globala utsläppen. En längre utläggning finns här.

Det där med isotoperna är ganska tekniskt, men man kan få en bra känsla för det genom att bara titta på en kurva över hur koncentrationen ändrats över tid:

Koldioxidhalt i atmosfären senaste 400 000 åren. Källa: NASA JPL/NOAA

Bakåt syns stora naturliga variationer mellan ungefär 180 och 280 miljondelar (som motsvarar skillnaden på istid och inte istid - här syns de fyra senaste), men ingenting som liknar det vi ser nu. Denna kurva tycker jag i sig gör det väldigt troligt att det är våra utsläpp är förklaringen till att kurvan drar iväg upp på slutet, men sambandet stärks alltså ytterligare av studierna av isotopsammansättningen. Det finns inte heller några belägg för att det plötsligt ska ha skett några dramatiska förändringar i de naturliga koldioxidkällorna som kan förklara den plötsliga uppgången. Och dessa skulle verkligen behöva vara dramatiska, eftersom något liknande inte kan spåras i hela den långa kurvan som sträcker sig över 400 000 år och fyra istider. Kort sagt: det hade vi märkt.

Ett annat sätt att kolla att ökningen är av rätt storleksordning är direkt överslagsräkning: jordens atmosfär har en massa av ca 5 x 10^15 ton. Höjningen av koncentrationen koldioxid på 120 ppm (från 280 till 400) motsvarar då en massa på 0,00012*(44/29)*5*10^15 = 900 miljarder ton. 44/29 är kvoten mellan koldioxids molmassa och genomsnittsmolmassan för luft. Det var svårare än jag trodde att hitta siffror för våra sammanlagda utsläpp, men de jag hittat ligger mellan 1200 och 2000 miljarder ton. Variationen verkar bero på om de bara visar förbränning av fossila bränslen eller om de tar med ändrad markanvändning. I den här grova kalkylen spelar det mindre roll, det är helt klart i rätt storleksordning. Att utsläppen är större än den uppmätta ökningen i atmosfären är också rimligt, eftersom en del tas upp av haven.

4. När halten koldioxid ökar stiger temperaturen

Okej, så vi vet att det finns en naturlig växthuseffekt, att den delvis beror på koldioxid och att vi har släppt ut så mycket av denna gas att halten i atmosfären markant har ökat. Då borde all denna extra koldioxid ge en förstärkt växthuseffekt. Men hur mycket?

Punkt 1 och 2 ovan har redan fastställt att koldioxid påverkar temperaturen, men inte hur mycket. En "naiv" beräkning är förstås att ta koldioxidens andel (20%) multiplicerat med den totala växthuseffekten (33 grader). Det blir 6,6 grader, vilket alltså skulle vara hur mycket den naturliga koldioxiden höjer jordens temperatur.

Höjer man sedan koldioxidhalten från 280 till 400 som vi har gjort kan man tänka sig (med en ny naiv beräkning) att koldioxidens nya totala bidrag till temperaturen skulle bli (400/280)*6,6 = 9,4 grader eller 2,8 grader högre.

Nu kan man inte riktigt räkna så här enkelt. Felet är, som jag skrev i punkt två ovan, att absorptionslinjerna från de olika gaserna delvis överlappar varandra, och det måste man ta hänsyn till. Att göra det ordentligt är ganska pyssligt, men en sådan räkning kommer fram till 1,2 grader.

Uppvärmningen hittills är lite mindre (knappt en grad), och det beror på att en del av den inte hunnit realiseras än: haven tar lång tid på sig att värmas upp. Därför har vi en del uppvärmning "innestående" från koldioxid vi redan släppt ut - skulle vi strypa alla utsläpp imorgon skulle temperaturen fortsätta att stiga ett tag till, tills den nya jämvikten ställt in sig.

5. Vilket skulle visas

Så där har vi det. Resonemanget visar att vi genom våra utsläpp ligger bakom den pågående uppvärmningen. Man kan diskutera detaljer (vilket forskarna givetvis gör) men grundargumentationen "koldioxid värmer planeten - vi har släppt ut en massa koldioxid - alltså blir det varmare", står fast.

Del två handlar om klimatmodeller och vad de förutspår.

Hur funkar egentligen växthuseffekten?

Ända sen jag fick höra talas om den någon gång i grundskolan har jag fått mig till livs mer eller mindre luddiga förklaringar av växthuseffekten, som "atmosfären fungerar som ett täcke som stänger in värme, precis som i ett växthus" och liknande. Jag minns att jag gjorde något halvhjärtat försök att förstå, men jag fick inte ihop det: om atmosfären bara släpper igenom en del av all energi som kommer från solen, kommer det alltid att vara mindre kvar under "filten" än utan filt.

Växthus i St Petersburgs botaniska trädgård (Wikipedia commons)

Det var alltså något lurt med dessa halvförklaringar. Hur är det då? Jo, den saknade pusselbiten är att det rör sig om strålning av olika våglängd, och att atmosfären släpper igenom olika mycket av dessa. Synligt ljus kommer in från solen, och för detta är atmosfären nästan genomskinlig. Energin tas upp av marken som värms upp. Den värmen strålar sedan ut igen med helt andra våglängder, och för dessa är atmosfären inte genomskinlig. En lite mer komplett utläggning med utmärkta diagram finns här.

Analogin kommer alltså från växthus, men det är inte är tack vare ovanstående "växthuseffekt" som växthus fungerar! Det har man kollat genom att göra växthus med väggar av bergsalt, som är genomskinligt både för synligt ljus och värmestrålning. Det värmdes upp ungefär lika mycket ett växthus av glas. Växthus fungerar istället huvudsakligen genom att det förhindrar att luften inuti det slipper ut: luften utanför växthuset blåser bort eller stiger till väders, men den inuti växthuset hålls kvar. Det är förstås samma anledning till att det kan bli ruskigt varmt i parkerade bilar.