Turerna kring det som först presenterades som ett ”toppjobb” åt Anders Tegnell på WHO börjar bli många. Hans fanclub, inklusive Emma Frans, Agnes Wold samt i princip alla större medier i landet var snabba med att gratulera. Anders Lindberg på Aftonbladet använde det som ett direkt argument för att Sveriges pandemistrategi varit lyckad:
Det är svårt att frigöra sig från tanken att precis det varit avsikten. Snart visade det sig dock att det var oklart om jobbet ens fanns. Det var åtminstone inget WHO ville kännas vid. Folkhälsomyndigheten menade att det förelåg ett missförstånd. De ändrade också i sitt ursprungliga pressmeddelande flera gånger. Igår, den 20 april, tillkännagav myndigheten slutligen att det inte blir något:
Samma dag som jobbet presenterades, den 9 mars, intervjuades Tegnell i Sveriges Radio P4:
Schultz: "När tillträder du den här tjänsten?"
Tegnell: "Det börjar officiellt på måndag." (alltså 14 mars)
Det är förstås underligt att Tegnell på onsdagen tror att han ska börja ett nytt jobb på måndagen efter, utan att jobbet finns. Så brukar det åtminstone inte se ut när jag söker jobb. Oavsett verkar Tegnell sedan dess istället ha varit på - säkert välbehövlig - semester, med ett autosvar på mailen där det framgår att han ”tjänstgör tillsvidare inte på Folkhälsomyndigheten”.
Men nu är han alltså anställd där igen, uppenbarligen med en hastigt improviserad ny arbetsbeskrivning.
Av kommentarerna från WHO framgår det tydligt att det inte är WHO som efterfrågat Tegnell, utan att det är Sverige som legat på för att få in honom där, men trots att vi skulle stå för alla kostnader, har de avböjt.
Som en extra knorr på ovanstående röra har ljudet från sändningen som innehöll ovan nämnda intervju med Tegnell ersatts med tystnad, fram till
33 minuter och 38 sekunder in i sädningen – vilket händelsevis är precis efter intervjun, som var vid 32 minuter. Därefter
fortsätter programmet som normalt i ytterligare nästan 40 minuter. Så här ser hela ljudfilen ut i grafisk form:
I tystnaden är det ljud här och där i några sekunder, till synes ganska slumpmässigt. Vid 18:24 hör man t.ex. ”...och Anders Tegnell…” sen blir det tyst igen. Det är det enda som rör Tegnell i programmet som finns kvar.
Varför ljudet
försvunnit, och när, är oklart. Det har saknats åtminstone sedan den 23 mars. Spåren finns i en skärmdump från twitter:
Det skulle kunna vara relaterat till något upphovsrättsligt, men då brukar det framgå. Det skulle kunna röra sig om något tekniskt fel, men det är onekligen en ytterst märklig slump att det fungerar felfritt igen precis efter intervjun och sedan resten av sändningen, samt att hela programmet ursprungligen gick att lyssna på.
Inget av det här känns bra, eller normalt: en av våra myndigheter presenterar med pompa och ståt att deras högst uppsatta tjänsteman, kontroversiell globalt genom vår avvikande pandemihantering, blivit speciellt utvald till ett internationellt högstatusjobb, och sen visar det sig att det i själva verket är de själva som försökt skohorna in honom där, men till slut fått ge sig. Hade de rentav hoppats att genom att basunera ut det innan det var klart skulle de få WHO att vika sig? Har det här gått rekorderligt till? Varför är det så mycket hysch-hysch? Censurerar svenska statsmedier frivilligt sig själva i frågor som rör pandemin och dess hantering, eller blir de tvingade? Har det i så fall hänt fler gånger, och sen hur länge då? Hur kommer det sig att av alla de oräkeliga gånger något varit felaktigt i medias rapportering kring pandemin, har det alltid varit till Sveriges fördel? Varför är så mycket som rör pandemin så… konstigt?
Tillägg 22-04-21 15:30
Det här med det utraderade radioprogrammet har uppmärksammats mycket på twitter under dagen, och under tiden som jag skrev den här texten återuppstod ljudfilen mirakulöst, inklusive intervjun med Tegnell, alltså efter att ha saknats i ungefär en månad. Intervjun finns nu av någon anledning redan vid 18 minuter. Sveriges Radio har lagt upp en kommentar: "Tidigare ljudfil innehöll ett tekniskt fel. Ljudfilen har därför uppdaterats."
