Vi har levt under coronapandemins ok i två år nu, och trots relativt hög vaccinationsgrad och ytterligare många som borde ha immunitet efter genomgången infektion ser det inte direkt mycket bättre ut än för ett år sen: färre på IVA, men lika många på sjukhus. Vårdtiden är lite kortare för omikron så antalet unika patienter är högt. Dödstalen stiger också brant, hur mycket är för tidigt att säga. Men framför allt: vi har otroligt många smittade och sjuka, många fler än någonsin tidigare. Centrala samhällsfunktioner haltar betänkligt. Omkring en fjärdedel av skolelever och lärare är hemma – sjuka eller i karantän. Ansenliga delar av tågtrafiken är inställd. Runt jul kom signaler från sjukvården om att läget var mycket ansträngt. På sistone har det varit ganska tyst därifrån, men under tiden har fallen och inläggningarna ökat dramatiskt. Hur står det till på vårdavdelningarna egentligen?
Omikron är, trots
vad som sägs, inte som en vanlig influensa eller förkylning. För enskilda
individer kan den vara det, och kanske efter tre vaccindoser, men på gruppnivå
är covid en betydligt värre sjukdom med långtidseffekter vi ännu inte känner
till omfattningen av. Samtidigt ställs krav på att slopa vad vi har av
åtgärder. Viruset är inte lägre samhällsfarligt, menar många. Jag undrar om de
frågat de 2000 som ligger på sjukhus just nu. Och nästa vecka kommer det vara
2000 nya. Vi är just nu
ofria, och samhället går på knäna, inte p.g.a. åtgärderna, utan p.g.a. den
enorma spridningen av ett farligt virus. Men det är förstås mycket enklare att göra åtgärderna till syndabock.
Argumentet (Jan Albert igår, t.ex.) är att eftersom vi inte hanterar covid-19 som om det vore samhällsfarligt (alltså i strid med lagen), så är det fånigt att klassa sjukdomen som det. Men med sådana baklängesresonemang kan man rättfärdiga lite vad som helst: Vi är så långt ifrån att nå miljömålen, så det är lika bra att vi stryker dem. Underhållet på järnvägen är eftersatt, så vi kan lika gärna lägga ner den. Det är så många som stjäl, så stöld borde inte längre vara ett brott. Man kan ha en diskussion om klassningen, men att vi underlåtit att ta smittan på tillräckligt allvar är inte ett bra skäl.
Samtidigt är de
åtgärder vi har uppenbarligen inte bra åtgärder. De har beskrivits som en potemkinkuliss,
vilket verkligen känns träffande – de ser
ut som en seriös räcka insatser mot smitta, men ställer rimligen till det mer
för folk än de gör nytta. Jag hade bytt hela paketet av ”8 vid bord där, 20 på
tillställning där, 50 i den lokalen, servering fram till visst klockslag, alla
måste sitta, en meters mellanrum” mot ett tydligt krav på ffp2-munskydd inomhus
i samtliga offentliga miljöer. Varför? Därför att dessa åtgärder är baserade på en helt förlegad syn på hur smittan sprids.
Vi får höra att det här är slutklämmen, att det snart är "över". Men med tanke på hur det ser ut måste man fråga sig om det verkligen finns tunga skäl att tro att så är fallet. Vi har efter bara några veckor med omikron redan fått en ny subvariant (BA2), som tränger ut den gamla. Det lutar åt att det går att få den också, även om man nyligen haft omikron. Är det den sista, och sen blir det lugnt? I ärlighetens namn ser det mer ut som: mer smitta ger mer grogrund för fler nya mutationer, mot vilka vi har sämre immunitet, som leder till mer sjukdom och elände, ad infinitum.
Nästan lika länge
som vi levt med pandemin har vi fått höra att flockimmuniteten är precis runt
hörnet. Den har hittills aldrig synts till. Att vi redan haft så mycket smitta
skulle skydda oss mot omikron, menade flera tongivande profiler. Det var
uppenbarligen fel. Men nu, bara någon månad senare, låter de återigen säkra på
att få rätt. Men om deras förhoppningar inte slår in den här gången heller, kan
det vara så att vi istället står inför en oändlig loop av smittvågor och nya
varianter, med nuläget som nytt normalläge på obestämd tid?
Enda vägen ut är då att ta kontrollen över smittan. Att ha noll fall och utrota sjukdomen inom överskådlig framtid verkar inte realistiskt såvitt jag kan förstå, om inte annat för att den är zoonotisk. Samtidigt ser nuvarande kurs, med okontrollerad smittspridning, alltmer hopplös ut. Alla vill bara att det här ska ta slut, men ingen i beslutsfattande position verkar orka göra analysen för vad som faktiskt krävs för att det ska ske.
