Kall vår här betyder kallt på nordpolen och överdrivet klimathot - eller?

Våren har varit kall, onekligen. Kanske skapar det tvivel om klimatproblemen. Det verkar osannolikt att det kan vara så värst illa när det ändå varit kallare än normalt under lång tid. Konstigt nog har det varit klart varmare än normalt på nordpolen under samma tid och istäcket i Arktis är rekordlitet för den här tiden på året. Hur går det ihop? Hänger det rentav samman?

Ja, det visar sig göra det. Fenomenet kallas arktisk oscillation.

När tryckskillnaden mellan Arktis och sydligare breddgrader är stor, skapas starka vindar runt polarregionen som har effekten att den kalla luften där hålls kvar.

När tryckskillnaden minskar försvagas vindarna och den kalla luften slipper ut. Resultatet är att det blir varmare än normalt kring nordpolen och kallare än normalt i Europa. Just nu är vi i ett läge där skillnaden är nära nog rekordliten.

Arktisk Oscillation. Till vänster stor tryckskillnad ("positiv fas") med starka vindar som håller kvar kalluften i Arktis. Till höger motsatsen. Där är vi nu.

Alltså är det tyvärr snarare så att eftersom det är kallt här, betyder det att kylan kommit hit från Arktis där den egentligen hör hemma. Att den kommer hit är inte bara ett irritationsmoment för oss när vi måste dra ner mössan över öronen istället för att kunna sitta i kortärmat på uteserveringar, det påskyndar avsmältningen av isen i Arktis med potentiellt katastrofala följder för klimatet på längre sikt. Artiklar på sistone har talat om isfritt Arktis om 20 år. Det tror jag är en konservativ bedömning, jag tror att det är omkring 50% risk att det någon gång under sensommaren i år kommer vara öppet vatten på nordpolen. Det grundar jag på bl.a. följande graf, som visar en prognos över isvolymen i sommar.

Man kan rimligen bortse från alla kurvor utom de gula och den prickade röda, då de övriga är äldre data - avsmältningen beter sig helt enkelt inte så längre. Om utveckling blir som någon av de nedre gula, dvs som avsmältningen sett ut under flera av de senaste åren, kommer isvolymen i början av hösten vara långt under 2000 kubikkilometer, vilket i praktiken kan innebära öppet vatten vid nordpolen, då det mesta av den tjockaste isen alltid återfinns strax norr om och väster om Grönland. Allt under 1000 kubikkilometer innebär "väsentligen isfritt Arktis" - inga stora, sammanhängande istäcken, utan bara spridda ismassor, flak och issörja. Vad det innebär för ekosystemen där, och i förlängningen för oss alla, törs jag inte tänka på. Och under tiden fortsätter vi konsumera för fyra jordklot som om allt var som vanligt.

foto: Kerstin Langenberger